Stela svenskar?

Idag var jag i skolan för att söka in några kurser till vårterminen (de sista innan ett slutbetyg för övrigt). När man är mammaledig har man inte så mycket annat val än att utföra samtliga ärenden med ett barn på armen, så även idag. Det satt lite folk runtomkring och Tuva är ju i den åldern nu att hon skrattar och flirtar med alla hon får ögonkontakt med. Vilket håll hon än tittade åt hittade hon någon att charma. Helt plötsligt kom det fram en tjej, en utländsk tjej, och tog Tuva. Hon tog mitt barn från mina armar. Jag har aldrig sett människan förut! Jag blev helt chockad! För mig som är en helt vanlig svensk kändes det inte okej! 

Nog för att hon flirtar med alla, men hon har även börjat tykänna sig och ville inte alls vara hos denna främmande människa. Jag tog vänligt, men bestämt, tillbaka mitt barn och hon blev snart nöjd igen. Då skulle hon fram och ta henne igen. Men hallå?! Men det är väl så, kulturella skillnader helt enkelt. Jag kommer ihåg när jag var mindre och var utomlands med mamma, lillebror Jim och Jims pappa Pelle. Lilla blonda Jim fick aldrig vara ifred, det skulle bäras och pillas på honom hela tiden. Vi infödda svenskar är väl kända för att vara lite stela?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0