Fem generationer


Här är min familjs äldsta medlem tillsammans med den yngsta. Min gammelfarmor Solveig fyller 95 år i sommar. Lilla Olle, som är hennes barnbarns-barnbarn (min systerson) fyller 1 höst. Vilken känsla att få uppleva så många generationer efter sig.

AKUT NU

är allt du behöver skriva, skicka sen iväg det till 72 900 så har du precis skänkt 50:- till Haiti (genom Röda Korset). Jag har hjälpt. Har du?

2010

Halva Januari har gått, halva återstår. Jag tycker att Januari är en så otroligt tråkig månad, Känns som 31 måndagar i rad. Julen är över och förbi och det känns som en evighet till våren. Det brukar inte vara så mycket som händer heller eftersom ingen planerar in något precis efter jul och nyår. Dåligt med pengar är väl ännu ett typiskt kännetecken för den månaden. Dessutom känner vi sitter fast, verkligen FAST i en för liten lägenhet. Måste flytta till större NU! Men det verkar vara dåligt med fyror här i hålan.. 

Så, nog med neggosnacket! Det är Januari. Årets första månad! Ett år fullt med möjligheter och utmaningar! Man är hoppfull, har förväntningar och har ännu inte riktigt brutit nyårslöftet. Dessutom börjar det rulla in massor roliga saker att se fram emot. Bland annat ska vi på två bröllop i år! Eller, ett bröllop och en bröllopsfest. Dessutom ska jag på Klassfest. Det är 10 år sen jag slutade 9:an, helt otroligt! Redan i Februari tar jag och Björn en barnfri hotellnatt och sticker iväg till Jönköping tillsammans med Ögge och Bella. Ja, vi har både stora och små händelser inplanerade. Det här blir nog ett bra år!  

Efterlyses: En stor dos koncentration

Sitter och försöker pränta in lite kunskap. Det går inget vidare. Jag har ska bara´t in i duschen, tittat på webb-tv, läst lite bloggar.. tja, gjort typ allt utom att pluggat! Har bara ett sista prov kvar nu *kämpa, kämpa*


Idag är det, som nog ingen har missat, på dagen en månad kvar till julafton. Det har redan börjat märkas på jobbet. Nu öppnar ju vi butiken 10 och jag slutar 11, så jag har bara 1 "kundtimma". Men herregud vad det hinner välla in folk under den timman! Och då är det ändå inte lön förrän imorgon.. Så om du vill trängas, stå i långa köer och slåss med julgalna tanter så är det nog den här helgen du ska handla. Novemberlön+Första advent=värsta helgen på hela året!

 

Sådär, nu har jag ska-bara bloggat färdigt, undrar vad jag ska hitta på nu?!


Hjärnspöken!

Sitter här mitt i natten och försöker distrahera mig med något. Jag har massa hjärnspöken som stör min skönhetssömn. Influensan som jag har haft har satt sig lite på luftrören. Först kände jag som ett tryck över bröstet, sen blev jag väldigt andfådd och det var lite tungt att andas. Nu när jag vaknade till, mitt-i-natten, så fick jag för mig att jag inte kunde andas av mig själv. Att jag var tvungen att tänka på att andas varenda andetag. Fatta hur jobbigt det är att ligga och tänka "nu är det dags" hela, hela tiden. Samtidigt vet jag ju innerst inne att det inte är så, för så blir det ju bara inte. Men då får jag för mig att om jag inte slutar tänka på varje andetag kommer kroppen vänja sig vid att jag fixar det själv, så då kan den stänga av hela andas-automatiskt-funktionen. Det leder till att jag får panik och måste sluta tänka på att andas. Och ni vet ju själva hur det går när man absolut inte får tänka på något. Psykbryt?

 

Vet ni vad min termometer står på? 11 grader! 11 plusgrader en Novembernatt. Dessutom blåser det halvstorm. Så himla konstigt väder det är..

 

 


Say what?

Erik hänger löst? Vem räknar rösterna på det där stället egentligen? Erik är fantastisk! Men idolerna i år är otroligt duktiga och har starka personligheter allihopa. Jag tror att det helt enkelt är så att "folket" har fler favoriter. Man väljer då att rösta på den andra, för Erik borde sitta så säkert ändå.. Eller nåt..

 

Erik Grönwall Foto:TV4


Nöff?

Den här veckan går definitivt till historien som minst produktiv ever. Eller, åtminstone sen jag satte barn till världen och därmed avsa mig rätten till soffliggande. Att jag känner "shit, redan fredag igen?" påvisar ganska väl att jag inte har en lång och hård arbetsvecka bakom mig. Att jag dessutom är vaken efter klockan 22 en fredagkväll tyder på att jag knappt har jobbat alls i veckan, varken på jobbet eller hemma. Nej, jag har nämligen haft annat för mig: legat sjuk!

 

Så fort man nämner ordet sjuk nu får man direkt följdfrågan: "Har du DET?" (är så less på hysterin så jag tänker inte ens nämna DET med namn). Spelar nog inte ens någon roll vad för slags sjuk du är, det är ändå DET du har "för det har jag läst är ett jättevanligt symptom".. Jag har haft kontakt med vårdcentral och det kändes som läkaren jag pratade med var minst lika trött på att höra om DET som jag. Vi konstaterade att jag åkt på en influensa, that´s it! Inga djur inblandade!   


Nyfiken i en strut

Precis just nu är Björn och köper en present till mig. Åååh jag är så nyfiken! Ibland är jag så nyfiken att jag förstör det man väntat på, till exempel i serier. Jag kan nästan aldrig vänta tills säsongsuppehållet är över utan jag går in och tjuvkikar någon annanstans. Jag hade skrivit en liten önskelista till Björn, undrar om det är något från den?! Jag älskar överraskningar. Det behöver naturligtvis inte vara presenter, bara det är en överraskning!    

En lång höst..

Vad har hänt?! Ska hösten börja redan i juli? Då blir det verkligen en lång och deprimernde höst.. Jag gillar verkligen hösten, tycker det är mysigt att få burra ner sig med en stor kopp te, alla bra serier börjar igen efter uppehållen och framför allt alla mysiga höstkläder med tröjor och cardigans.

Men det är inte mysigt om det ska bli en alldeles för lång höst, som börjar redan nu i juli och håller på ända till.. ptja, någon vinter brukar det ju inte bli förrän runt februari, mars. Det innebär ett halvårs höst! Nej nu vill jag ha sommaren tillbaka, helst nu på direkten med tanke på att vi åker till Skara sommarland  imorgon..


Att välja sina föräldrar

Hittade den här annonsen på en annan blogg förut:

  • Billig Mamma på Tradera Letar du efter Billig Mamma? Utrop från 1kr!                                                              Google-annonser


Kvidevitt

Ingen kan beskriva hur den första vårdagen känns, så bra som Kenta!

Cykelsnack

Melwin fick en superfin cykel av morfar när han var här förra helgen. Helt perfekt present eftersom Melwin inte fyller förrän i Augusti, och då är ju nästan sommaren slut. Som förälder kan man ju inte springa omkring och köpa cyklar bara så där. Men som morfar får man göra så =) Så nu har han en ny superfin till i sommar! Han har cyklat omkring på den här hemma, men det har inte riktigt varit väder för att cykla utomhus än. Melwin vill ta bort stödhjulen, men jag är tveksam. Alltså, jag är helt säker på att han skulle kunna lära sig cykla motoriskt sett. Men sen är det ju hur pass mogen han är för det. Googlade lite, men då avrådde de att cykla med stödhjul överhuvudtaget för att man lär sig fel då och kommer få svårt när man plockar bort dem. Men stödhjul, det använder väl de flesta? Eller? Någon som vet när det är dags att plocka bort stödhjulen?



Mitt i natten..

..känns det som att klockan är! Jag har suttit framför datorn i massor med timmar, sen barnen somnade. Nu är jag jättetrött. Jag har i alla fall kommit igång ordentligt med skolan nu, känner jag. Jag skrev en uppsats om Finspång (från jordbruk till industrialisering till det moderna samhället). Inte det roligast ämnet att skriva om. Men oftast när jag har varit så här dålig som jag varit nu, och bara skjutit upp sånt som jag borde ha gjort för länge sen, då brukar jag ändå känna att: "Gud vilken tur att jag inte gjorde det här tidigare, då skulle jag nog inte ha blivit lika nöjd som jag blev nu". För det blev jag. Supernöjd!   

Ang. bloggtorkan



Återkommer när pusslet är lagt

År 2008

Satt och kollade lite på bilder från det gångna året. Tänkte skriva att det inte har hänt så mycket, att det var ett lugnt år, men det känns inte rätt att skriva så när det största faktiskt hänt - Tuva kom till världen. Så här mycket har barnen förändrats under året som gått:





Effekter

Tuva föddes med trånga tårkanaler, så istället för att gråta tårar som andra barn, kom det bara ögongegga när hon grät. Men i samband med att tänderna kom upp lättade även tårkanalerna. Nu rinner tårarna hela tiden och allt ser så mycket ledsammare ut. Tårarna kommer att bli ett starkt vapen i kampen mot föräldrarna.


Barndomsminnen

Björn har så många lustiga historier från när han var liten. Igår berättade han om en kompis han hade när han var liten. Varje gång man tryckte på hans mage så pruttade han. En gång, när de var på ett läger, så tröck de så mycket på hans mage att han kräktes *haha*

Stela svenskar?

Idag var jag i skolan för att söka in några kurser till vårterminen (de sista innan ett slutbetyg för övrigt). När man är mammaledig har man inte så mycket annat val än att utföra samtliga ärenden med ett barn på armen, så även idag. Det satt lite folk runtomkring och Tuva är ju i den åldern nu att hon skrattar och flirtar med alla hon får ögonkontakt med. Vilket håll hon än tittade åt hittade hon någon att charma. Helt plötsligt kom det fram en tjej, en utländsk tjej, och tog Tuva. Hon tog mitt barn från mina armar. Jag har aldrig sett människan förut! Jag blev helt chockad! För mig som är en helt vanlig svensk kändes det inte okej! 

Nog för att hon flirtar med alla, men hon har även börjat tykänna sig och ville inte alls vara hos denna främmande människa. Jag tog vänligt, men bestämt, tillbaka mitt barn och hon blev snart nöjd igen. Då skulle hon fram och ta henne igen. Men hallå?! Men det är väl så, kulturella skillnader helt enkelt. Jag kommer ihåg när jag var mindre och var utomlands med mamma, lillebror Jim och Jims pappa Pelle. Lilla blonda Jim fick aldrig vara ifred, det skulle bäras och pillas på honom hela tiden. Vi infödda svenskar är väl kända för att vara lite stela?

Är jag den enda med bra smak?

När min lillasyster och kusin var här på besök för några veckor sen lyckades de med något otroligt. De fick den stora äran att köpa godiset till kvällen. De kom ut med en påse som de hade pungat ut för närmare 150 spänn för - och det var bara äckligt godis! Jag hittade max tre olika sorter som var ätbara. Jag kan verkligen inte förstå hur man kan ha så dålig godissmak! Björn höll med mig och hade också svårt att hitta något ätbart i megapåsen, så när jag idag skickade iväg honom hade jag höga förväntningar. Han stack iväg med en beställning som löd stor påse med mycket choklad. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Besvikelsen var total. Är jag den enda i hela världen som kan köpa gott godis?


Björns version av bra godis
 


Good morning, Sunshine

När både B och jag är hemma brukar vi försöka göra så att vi lägger ett barn var. Tuva är den lätta att lägga, henne behöver vi i stort sett bara lägga ner, kanske borsta tanden lite. Melwins läggningar brukar kräva lite mer engagemang, det ska tvättas, kissas, borstas tänder och läsas sagor. Allting måste utföras i samma ordning, efter M's egna rutin. Ofta med ganska hårt motstånd. När man har kommit så långt att sagan är utläst kan två saker hända; Antingen är han nöjd, man kan pussa, säga god natt och gå därifrån. Det är det bra scenariot. Det som annars kan hända är att han vägrar släppa ut en från sovrummet. Man ska tvingas ligga där med näsan i Göte (M's snuttekanin som luktar ungefär som en mjölktorkad disktrasa). Dessutom slår det aldrig fel - jag somnar och vaknar upp som ett monster!

Jag är så sur.
På allt och alla! Eller, vid det laget sover ju båda barnen så det finns ju liksom bara B att vara sur på. För det första är det hans fel för att han inte väckt mig. Sen borde han ha fixat något att äta (att han aldrig tänker på att jag kanske är hungrig!), ja det krävs inte mycket då. Men B börjar bli ganska så van och har sina knep hur han ska göra. Godisbitar brukar vara ett säkert knep att tämja blodsockermonstret. Idag fick jag en kram när jag var som surast. Det var jättejobbigt, för det är så svårt att vara arg på någon som är snäll. Ibland vill man bara sura liksom..

Ett klipp om PMS från Everybody Loves Raymond

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0